De flesta av dessa svårt missbildade foster dör zip i livmodern; de som ändå överlever får ofta lida av svåra handikapp resten av sina liv. Men även i morötter, aubergine, spenat, tomater, pumpa, selleri, sallad, majs, aprikos, banan, apelsin och mango. Exempel på syntetiska retinoider är isotretinoin, etretinat och acitretin. Tack vare en ny och ogin sjukhusdirektör kom han lösningen på spåren. De erbjöd C- si i form av ett avkok av blad från vintergröna träd. Om man allvarlig brist på C-vitamin kan det leda till Skörbjugg. LÄS OCKSÅ: Guide: Ät rätt mat — få i dig alla vitaminer A-vitamin retinol Mat med A-vitamin: A-vitamin finns som tur är i mycket mat som till exempel ägg, ost, mjölkprodukter, jesus och kött. Hjälper till att var hittar man c vitamin DNA, kroppsvävnader och röda blodkroppar. Det finns rekommendationer att det dagliga intaget av A-vitamin under längre tid inte ska överstiga 7,5 milligram 7 500 RE per dag för vuxna.
Vitaminer kan inte i tillräckligt stor mängd av organismen själv utan måste tillföras via. Brist på något vitamin ger upphov till specifika , se. Vilka ämnen som utgör vitaminer varierar för olika organismer. I vardagligt tal syftar begreppet vitaminer vanligen på de ämnen som utgör vitaminer för människan. Dessa är 13 till antalet och kan delas in i två kategorier, vattenlösliga och fettlösliga. Överskottet av de fettlösliga kan lagras i medan de vattenlösliga försvinner med. Ett flertal organiska ämnen är nödvändiga för människokroppen och andra levande organismer. De ämnen som utgör huvuddelen av födan är , och. Dessa ämnen används i stor mängd som byggnadsmaterial och energi för organismen. Vitaminer är organiska ämnen som behövs i mindre mängd och som inte ingår i någon av dessa tre ämnesklasser. Trots att varje vitamin enbart behövs i mindre mängd så måste alla dessa vitaminer finnas i födan för att bristsjukdomar ska undvikas. Den mängd som behövs är specifik för varje vitamin och varierar mellan organismer. Exempelvis är vitamin C ett nödvändigt vitamin för människan eftersom människokroppen inte kan syntetisera ämnet. De flesta andra djur kan dock syntetisera ämnet, och för dessa djur behöver askorbinsyra inte finnas i födan. Begreppet vitamin används enbart om organiska ämnen, och således inte om de som människokroppen och andra organismer dessutom behöver. Bland dessa finns och , till exempel och. Det enda som dessa ämnen har gemensamt är att kroppen måste tillföras dem utifrån. Hur de ser ut och vilken effekt de har varierar. Varje vitamin har sin bestämda biologiska funktion. Många vitaminer samverkar med kroppens olika. Allting som händer i kroppen handlar i grunden om kemiska omvandlingar av olika slag. För att de skall kunna fungera krävs enzymerna, som styr och skyndar på omvandlingarna. En del vitaminer hjälper enzymer som är exempelvis nödvändiga när kroppen förbränner och för att få. Andra vitaminer utgör i stället råmaterial för ett hormon eller för i. Det finns fettlösliga vitaminer som kroppen tar vara på när vi får i oss rätt sorters fetter. Vitaminernas namn är en snårig djungel. Dessa lågmolekylära föreningar upptäcktes av den ryske biologen 1853-1937 vid universitet i Tartu, Estland, år 1880. Den brittiske-amerikanska biokemisten 1884-1967 , som ursprungligen kom från Polen dåvarande Tyskland , började att kalla dessa föreningar vitaminer år 1912. I början kunde olika botas av vissa livsmedel som innehöll mycket verksamma föreningar, det vill säga vitaminer. Brist på de olika B-vitaminerna ger delvis samma symptom, och forskarna trodde därför först att det rörde sig om ett enda vitamin. När man senare hittade en hel rad olika ämnen så kom namngivningen att följa två olika principer. Vissa fick en liten siffra på B-et: B1, B2, osv. Andra fick helt nya namn, till exempel eller. Med tiden kom båda typerna att blandas och därtill kom de rent kemiska beteckningarna på varje vitamin. I tabellen ovan finns alla namnvarianterna. De olika har olika uppgifter och kan inte ersätta varandra. Vitaminerna delas också in i och. Ursprungligen var detta kemisternas sätt att tala om hur de fick fram de olika ämnena. Det beror på själva vitamin, som kan vara mer eller mindre fettliknande. Men den här kemiska egenskapen ger också ledtrådar till vitaminets funktion och andra egenskaper. De fettliknande eller fettlösliga vitaminerna A, D, E och K finns mest i fetare livsmedel. För att kroppen skall kunna ta upp dem ur födan behövs som hjälper till med av alla sorters fettämnen. Gall- och av olika slag kan därför ge vitaminbrist även om maten innehåller tillräckligt med vitaminer. De fettlösliga vitaminernas funktioner är mycket varierande och dessutom inte lika väl utforskade som de vattenlösliga. A-vitamin är bäst känt för sin funktion i ögats. Brist på vitaminet gör att ögat får svårare att uppfånga svagt ljus och man drabbas av. Den botas dock så snart vitaminet åter tillförs. För att dessa celler skall växa och mogna i lagom takt behöver de signalen från A- vitaminhormonet. Vid vitaminbrist blir hud och slemhinnor i stället torra, hårda och hornartade. I ögat slutar att fungera och torkas ut. Vid riktigt svåra fall blir bestående följden. Det här är något som i princip inte förekommer i länder där befolkningen har råd med varierad kost och även har av till exempel och. Men i u-länder är det ett mycket stort problem och faktiskt den största orsaken till blindhet. Av D-vitamin bildar kroppen ett annat hormon, kalcitriol. Hormonet deltar i kroppens reglering av kalkbalansen och medför bland annat att tarmen tar upp kalk från födan. Allvarlig brist på D-vitamin kan hos vuxna ge osteomalaci. Hos barn kan allvarlig D-vitaminbrist leda till mjukt och missformat skelett, den så kallade. I Sverige förekommer engelska sjukan nästan enbart i samband med lever- eller tarmsjukdom. Personer som tillbringar stora delar av tiden inomhus, exempelvis äldre, kan lida brist på D-vitamin. Kroppen kan tillverka D-vitamin själv; det bildas i huden när den belyses av solens UVB-strålar solarium duger inte eftersom de oftast bara bestrålar med UVA-strålning. Men på höst och vinter förslår solljuset inte alls - särskilt barn samt de med mörkare hy behöver ett extra vitamintillskott. Vad E-vitamin gör är ganska oklart. Inga tecken på E-vitaminbrist är kända hos människor, men det finns en risk att man kan få av E-vitaminbrist. Det likaledes fettliknande K-vitaminet medverkar vid tillverkningen av de som får blodet att levra sig i sår. De åtta olika samt — de vattenlösliga vitaminerna — förekommer i ganska olika livsmedel men har det gemensamt att de lätt försvinner vid kokning eftersom de lakas ur med kokvattnet. I kroppen bidrar alla de vattenlösliga vitaminerna vid kemiska omvandlingar som är grundläggande och som behövs i nästan alla kroppens celler, till exempel att få fram energi eller tillverka DNA. C-vitamin är dessutom en. I princip kan de vattenlösliga vitaminerna inte lagras i kroppen. Om man försöker bygga upp en reserv med hjälp av vitamintabletter så blir resultatet att det försvinner via urinen. Bristsymtomen kommer därför snabbt om kroppen skulle tvingas till en otillräcklig diet. Vitamin B12 utgör dock ett undantag; av det finns ett förråd i levern som har en lagringstid på uppemot fyra år eller mera. I början på 1990-talet lyckades forskare bevisa den sedan länge troliga hypotesen att B-vitaminet folsyra kan förebygga vissa , framför allt ryggmärgsbråck spina bifida. För att säkrast förebygga sådana skador skall kvinnan börja ta ett folsyratillskott redan när hon planerar en graviditet eftersom det är de första veckorna efter befruktningen, innan graviditeten kan ha upptäckts, som är känsligast. När cellerna efter befruktningen börjar dela sig kopieras DNA:t i den enskilda cellen till dubbla mängden. Saknas tymidin kan inte cellerna dela sig som de ska och hos foster kan det uppstå fel i slutningen av det skyddande rör som omger ryggmärgen. I värsta fall kan fostren födas med hål rakt in i ryggmärgen eller med hjärnan växande vid sidan av huvudet. De flesta av dessa svårt missbildade foster dör redan i livmodern; de som ändå överlever får ofta lida av svåra handikapp resten av sina liv. Levern innehåller stora lager av de fettlösliga vitaminerna. D-vitaminet räcker i flera månader och A-vitaminet i upp till två år. Eftersom de fettlösliga inte blandar sig så bra med vatten så kan överskott inte släppas ut med urinen. Därför kan kroppen få för mycket av dessa vitaminer A och D och drabbas av förgiftningssymptom. Normalt sett händer det aldrig att människor får farliga vitaminmängder med maten. I stället är det ett alltför frikostigt bruk av vitaminpreparat som kan orsaka besvär. Därför finns det anledning att följa för den som vill komplettera kosten med vitamintabletter. När vitamininnehåll eller dagsbehov anges används flera olika enheter. Eftersom det ursprungligen inte gick att isolera de rena vitaminerna så var det omöjligt att bestämma hur många gram eller milligram det fanns av ett visst vitamin. I stället mättes den biologiska aktiviteten. Genom att ge olika livsmedel till djur med vitaminbrist och studera tillfrisknandet så kunde man få ett mått på vitamininnehållet. Man enades om ett mått baserat på sådana mätningar, den internationella enheten, förkortat I. Senare forskning har gjort det möjligt att exakt bestämma viktsmängder av vitaminerna, och milligram börjar nu alltmer tränga ut I. Ett milligram mg är ett tusendels gram. För vissa vitaminer blir även det en för stor enhet, och man anger i stället antal mikrogram miljondels gram. Mikrogram skall egentligen förkortas µg, men eftersom den grekiska bokstaven µ lilla my saknas på till exempel skrivmaskiner så ser man även den litet felaktiga förkortningen ug. I tarmen omvandlas provitaminet till A-vitamin, men bara till en del. Vid mätning av anges därför inte hela mängden utan bara en så stor andel som omvandlas till verksamt vitamin. För att markera det talar man ibland om vitamin-A-ekvivalenter eller mg-ekvivalenter, men även när mängden anges i mg så har faktiskt en sådan korrigering skett. Antikens Grekland Idén om vissa livsnödvändiga ämnen är mycket gammal. Redan läkekonstens fader, , rekommenderade lever mot , alltså ett A-vitaminrikt livsmedel som bot för ett symptom på A-vitaminbrist. Bot för skörbjugg Skörbjugg är ett gammalt problem för sjöfarare, som inte kan få färsk frukt och grönsaker. Under övervintring i Kanada år 1540 drabbades den franske upptäcktsresanden män. Men indianerna på platsen kände till bot. De erbjöd C- vitamin i form av ett avkok av blad från vintergröna träd. Och under artonhundratalet blev det vanligt att behandla och förebygga med rik på D-vitamin. Men fortfarande var detta folkliga behandlingsmetoder som inte var vetenskapligt underbyggda, och som ofta inte ens var kända av läkare och näringsspecialister. Man ansåg att , , och vissa täckte alla behov. För att ytterligare bevisa detta gjorde man djurförsök där man försökte föda upp till exempel råttor på konstgjorda näringsblandningar som enbart innehöll dessa substanser. Den franske biokemisten berättar i en vetenskaplig rapport om den svåra livsmedelssituationen under Paris belägring. Föräldrar var förtvivlade över bristen på mjölk och ägg och skyllde den höga barnadödligheten på denna. Han avslöjar inte var han fick tag på dessa råmaterial. Fastän han efter bästa förmåga försökte efterlikna naturlig mjölk så blev effekten på barnens hälsa närmast katastrofal, och Dumas drog slutsatsen att något livsviktigt ämne saknades i den konstgjorda produkten. Denna upptäckt borde ha lett andra forskare in på vitaminspåret, men inget hände egentligen på 20-30 år. Man fortsatte med liknande försök på djur. Trots att även de blev sjuka så trodde man inte riktigt på att något ämne kunde saknas. Forskarna menade att det till exempel kunde vara dålig smak som gjorde att försöksdjuren åt för litet av de konstgjorda blandningarna. Christiaan Eijkman spårade B1 , en militärläkare i holländska Ostindien, sökte på 1890-talet finna orsaken till sjukdomen som han själv trodde orsakades av någon. För att hitta billigt foder till dem hämtade han köksavfall från militärsjukhuset, till största del bestående av. Men fåglarna blev sjuka och förlamade utan att Eijkman kunde förstå varför. Tack vare en ny och ogin sjukhusdirektör kom han lösningen på spåren. Den nye vägrade honom att använda avfallet, och Eijkman började i stället utfodra med billigt opolerat ris, vilket hönsen inte blev sjuka av. Men 1896, efter flera års undersökningar, kunde han bevisa att polerat ris var den främsta orsaken till båda sjukdomarna. Däremot förstod Eijkman inte helt det näringsmässiga sammanhanget. Han trodde att grodden i riskornet innehöll ett gift och att skaldelarna innehöll motgiftet. År 1901 framkastade dock hans medhjälpare att grodden i sig själv saknade betydelse. I stället måste de yttre delarna av sädeskornet innehålla något livsnödvändigt näringsämne. Idag kallar vi detta ämne , och Eijkman belönades för upptäckten med 1929. ABC-systemet Ungefär samtidigt fann amerikanerna och , genom försök på råttor, att också vissa fetter innehåller ett livsnödvändigt ämne. Detta kallades vitamin A, och den vattenlösliga antineuritfaktorn började betecknas vitamin B. Senare visade sig bestå av en hel grupp olika, B1, B2, osv. Fram till 1940-talet kom nya vitaminer att bli det stora forskningsområdet för näringsspecialister. Bristen på livsmedel under första världskriget ledde till extra intensiv forskning, dock utan markanta resultat. På 20- och 30-talen lyckades man dock identifiera flera vitaminer. Dittills hade forskningen främst rört de olika bristsjukdomarna och i vilka livsmedel man kunde återfinna botemedlen. Nu lyckades kemisterna först isolera de rena vitaminerna och därefter tillverka dem på helt konstgjord väg. Läst 3 februari 2013. Läst 20 februari 2015. Arkiverad från den 2 juli 2013. Läst 3 februari 2013. Läst 19 februari 2015. Läst 19 februari 2015. Läst 20 februari 2015. Läst 19 februari 2015. Läst 19 februari 2015. Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Arkiverad från den 20 februari 2015. Läst 20 februari 2015. Läst 19 februari 2015. Läst 19 februari 2015. Läst 19 februari 2015. The Royal Society Chemistry. Läst 19 februari 2015.
